En hemsk känsla..

Torsdag kväll och när jag för en stund sedan fick klart för mig att det jag kände var avundsjuka så kändes det genast lite bättre.

Det är inte många ggr i livet jag identifierat känslan men jag minns tydligt sist. Det var för många år sedan och fattade jag inte heller fört och när jag fattade skämdes jag. Då var det lillasyster som i telefonen GLATT meddelade att hon vunnit högvinsten på TRISS-skrap..ANDRA gången hon skrapade fram en högvinst.

Neej..det är liksom inte jag att vara avundsjuk det är väl därför jag inte fattar först vad jag känner.Jag har en väl fungerande förmåga att kunna glädjas med andra..ärligt! Jag tycker om när det går bra för andra och glöds i hela mig.

Men inte nu..nu tycker jag livet är orättvist och ältar att “Vissa ska minsann få glida räkmacka genom livet och mig är det minsann ingen som bryr sig om”

Ingen fara.. bara jag får älta lite till och i o m att jag identifierat känslan kan jag ju göra något åt detta hemska tillstånd. Fick dessutom nyss lite tröst av den mellersta prinsen..han är klok han..ja, det är dom andra prinsarna också men det var den mellersta som fick veta först den här gången.

Blir lite full i skratt också när jag upptäcker att han säger samma saker jag själv skulle sagt i samma situation..”Äpplet faller inte långt från äppelträdet!” ..eller hur var det