att kunna sätta mig vid pianot och spela obehindrat precis vilken llåt som helst lär inte gå i uppfyllelse om jag inte ägnar mig åt att öva..öva..öva.. och varför gör jag inte det då? Det har jag inte något bra svar på jag vet bara att jag behöver göra aktiva handlingar mot målet att kunna spela piano.
Hade en diskussion med en kollega om detta fenomen..att man så gärna vill..man har en dröm men det blir inte av och även om drömmen är sann och ärlig har man ett sånt jäkla motstånd till det man faktiskt vill. Kollegan såg en förklaring i åldern..att den på något sätt avgjorde att det inte var någon ide (han vill också lära sig spela piano). Jag håller nog inte med..det är aldrig försent men samtidigt känner jag igen mig i resonemanget.."om jag hade fattat för 10 år sedan att jag tycket det är så roligt att jobba med att utbilda människor hade jag skaffat mig en formell lärarutbildning"..men det känns för sent.
Till någon annan hade jag sagt att "det är aldrig för sent" och det tycker jag inte heller men det är en känsla som bygger motstånd!
Såå..som alltid kan konstateras att man får gå från tanke till handling om de ska bli nåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar