Mitt i ösregnet..

Gick lillgreken och jag på skogspromenad i går fm. Hela skogen var full av skolbarn och lillgreken var i sitt esse..han älskar ungar!

Friluftsdag hette det förr i tiden men det kallas säkert ngt annat nu. Vid skolan hade personalen spänt upp en stor vit banderoll som det stod Mål på..det var där alla ungar gick i mål.

På eftermiddagen gick jag till vår närbutik för att införskaffa mjölk och hamnade bakom två ungar på väg hem från skolan..en flicka och en pojke på ca 7 år. De hade invandrarbakgrund det hördes när de snackade och jag verkligen älskar charmen i det man kan kalla för “rinkebysvenska”

Pojken berättade med stort självförtroende för flickan att han hade vunnit hela tävlingen. Flickan sa “Men dät vät do inte..vi får vänta i morgon”.

Pojken sa “Jo, jag vät..jag har vonnit!” ..flickan, nu mycket bestämd, sa “Ingen vät nu..i morgon!”. Pojken “Jo, jag vät..vät do varfor?..Jag vor sna bast"!

Han tyckte att han var snabbast..det var hans bestämda känsla. Trots att resultaten skulle presenteras först idag så visste han med ett stort mått av självförtroende att han var snabbast..så söt!

Bra med sån självkänsla men jag skulle vilja vara med idag när resultaten presenteras och höra OM det verkligen var så att han var snabbast eller om det var ngn annan som vann och i så fall studera hur den lilla pojken hanterar den informationen . Jag tror inte det faktiska resultatet spelar ngn roll..i pojkens värld ÄR han snabbast!