LEDBRUTEN..

Onsdag..mulet men varmt..10°c i november!

Gårdagens skogspromenad gav sviter. Hade två hundar med mig och skulle knalla av spåret in i skogen. Den gulbrunröda lövmattan skymde en uppstickande hal rot och den halkade jag på. Rakt framåt ramlade jag och jag kände hur det knakade i ryggen. Jag minns att jag tänkte “undrar om jag kan resa mig nu?” 

Jo då..det gick helt bra att resa på kroppen. De båda hundarna fattade att jag ramlade..tänk vad kloka de är för båda tvärstannade utan kommando och stod helt stilla tills jag rest mig på fötter och sa “varsågod” ..då började gå igen…Häftigt!

Ja..så idag börjar sviterna från gårdagens vurpa ge sig tillkänna. Högerarmen är nästan obrukbar..åtminstone att lyfta saker med..öm som tusan i överarmsmuskeln.

De nedre magmusklerna har fått sig en rejäl sträckning..känns som jag gjort 2000 situps!

Är trots allt glad att det gick så pass bra..tänk om det funnits en sten där som jag slagit huvet i?..tänk om hundarna stuckit?

Så jag har tagit hjälp av bästa Iprengubben..lindrar det värsta onda!

Jag fick mig en tankeställare där i skogen då jag är dålig på att använda min mobil..den borde jag faktiskt ha med mig ifall det ska ramlas mitt ute i ingenstans och man blir liggandes. Det är också lite nyttigt att att fundera över hur fort det kan gå med olyckor..tusan också..tänk om jag slagit huvudet i.