måndag 9 januari 2012

Ur ett brottsofferperspektiv..

Måndag..första riktiga måndagen efter julhelgerna och de allra flesta har återgått till arbete och skola.

I mina älskade extraflickors värld är det ju sällan något är som för “alla andra”.

Den här första riktiga måndagen efter jul när kompisarna återgick till skolan var det dags för flickorna..eller den äldsta av dom..att infinna sig hos sitt målsägandebiträde och där försöka plocka fram ur minnet vad som hände den 19 och 20 augusti i fjol.

Det är ju inte så lätt att vara barn och leva i en verklighet där man hela tiden utsätts för saker..hot..hot om våld..hot om att mamman ska dödas..stenar som kastas på fönstren..kränkningar när kompisarna är med..jaa, listan kan ju göras hur lång som helst men det som tär mest är nog oron för att NÅGOT ska hända samt känslan av att inte orka mer och att samtidigt bli pressad att ta ansvar och klara av att prestera i skolan så de kommer vidare i livet.

I den världen är det inte lätt att hålla ordning på när saker händer och se..det behövs i det sk rättsäkra Sverige.

Någon sa “de får väl skriva ner allt som händer”  och det skulle väl kunna vara klokt men se när det händer saker varje dag..hela tiden så är det näst intill omöjligt att hålla på att föra dagbok om allt för då får flickorna nämligen inte göra något annat än hålla på att anteckna.

I morgon är en helt vanlig tisdag. Den helt vanliga tisdagen kommer flickornas kompisar går till skolan..kanske stöna och stånka lite för att det är slut på lovet..men de går till skolan.

Flickorna är kallade till rättegång så de har varken kunnat gå till skolan varken i dag eller i morgon. De kommer förmodligen också att sova dåligt i natt..inte för att de är pigga och vänt på dygnet under lovet utan därför att de är oroliga för att konfronteras med pappan i rättssalen. Återigen ska de berätta om hur de utsätts och de ska också veta exakt vad som hände den 19 och 20 augusti.

Jag var med hos advokaten idag och självklart kommer jag att vara närvarande i rätten. Försöker stötta så gott det går.

Jag hoppas så..för flickornas skull..att rätten beslutar på ett för flickorna rättsäkert sätt..men jag tror det när jag ser det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar