Veckan som gick..

ja den är faktiskt slut nu och det är bra på sätt och vis. Det har ju varit sjukstuga här hemma och jag hoppas att förkylningen a la värst upphör, så nästa vecka blir fylld av energi.
Lillgreken har måst finna sig i att matte, husse och lillhusse hänger i soffor och sängar och hostar och snörvlar.

Fredag och idag får jag lov att börja med efterforskningar vart flickorna tagit vägen. De skulle anlänt Sverige förra onsdagen men har alltså inte kommit hem än. Det som oroar mig är att yngsta flickan skrev på Facebook den 25 juli “jag kommer aldrig hem :(”


Jag har resonerat med mig själv och tänkt att jag får ha is i magen..samt att jag är helt säker på att Maja skulle ta kontakt med mig om något sker mot hennes vilja.

Igår blev jag kontaktad av en vän till flickorna som var orolig över att de inte kommit hem på utsatt tid och då kände jag att isen i min mage började smälta och tankar som “Maja kanske är hindrad från att ta kontakt!”..började poppa upp i hjärnkontoret.

Jaja..så länge det finns liv finns det hopp! Jag hoppas att förseningen har någon enkel förklaring som att de har det bra i Serbien och dröjer sig kvar för att de har det bra. Skolan börjar ju snart och då behöver de vara hemma!!!