Frisk eller sjuk på en skala..

Häromdagen började jag skriva ett inlägg som fick lov att avslutas mitt i. Ilskan behövde helt enkelt lägga sig för att omsätta debattartikeln på ett mer nyanserat sätt.

Det var läkaren med 3 år i yrket som på Aftonbladets debattsida förklarade att han gått från idealist till läkare och realist. En skildring efter att ha varit i kontakt med patienter i primärvården under tre år.

Precis som alla andra får naturligtvis Doktor Realist uttrycka sin mening men jag blir lite fundersam på faktakunskapen bakom.

Doktor Realist skrev bl a så här:

Den nyligen rapporterade kraftiga ökningen av unga med beviljad aktivitetsersättning, det vill säga ”förtidspension” är sannolikt bara en spegling av detta. Tyvärr är dessa 2/3 en ”patientkategori” som belastar primärvården oerhört, där svårt sjuka människor därmed inte alltid kan erbjudas tid och hjälp snabbt nog.

I rättvisans namn tycker jag faktiskt att man behöver känna till att inom doktorns identifierade kategori "förtidspensonärer" dvs de som i sjukförsäkringen har rätt till aktivitetsersättning befinner sig unga som under skolgången inte uppmärksammats och fått det specialpedagogiska stöd som är nödvändigt om man har dyslexi eller dyskalkyli. Aktivitetsersättningen blir en möjlighet för dessa unga att efter avslutad skolgång eller med ofullständiga betyg skaffa sig den lagstadgade hjälpen i vuxenstudier som skolan inte lyckats förmedla eftersom det krävs specialpedagogisk kunskap om dessa funktionshinder.

Aktivitetsersättning är en ersättning för dig som är ung och troligen inte kommer att kunna arbeta heltid på minst ett år på grund av en sjukdom, skada eller funktionsnedsättning.  Källa: Försäkringskassan.se

Att Doktor Realist träffar många av dessa unga i sin roll i primärvården är ju inte så konstigt eftersom de ofta inte mår så bra heller. Att veta att man inte kan men kanske inte varför kan ju få vem som helst att må psykiskt dåligt med dålig självkänsla och självförtroende som följd. Det är ju också allmänt känt att psykiska åkommor ger fysiska symtom och då är det primärvården man är hänvisad till som patient.

Kategorin benämns oförtjänt av realistdoktorn "förtidspensionärer". Det kan ju knappast vara kategorins fel att de behöver söka sjukvård..det måste ju bero på att samhället och framför allt skolan inte gett den hjälp som krävs på ett tidigare stadium.

Jag tycker Doktor Realist i sin realistiska värld som primärvårdsläkare ska ta reda på hur realistisk hans kategori förtidspensionärer ser ut. Att dessa unga skulle vara i vägen för svårt sjuka och "ta plats" i den belastade primärvården är ju ett problem som primärvården behöver lösa för jag blir riktigt rädd om det nu är så att patientgruppers olika behov ska ställas mot varandra när vård ska prioriteras och bemötas.