Vid vägs ende..

Nu är energin slut. Den jävla berg och dalbana som vi åkt i under en ganska lång tid tillbaka ..här i dalen har vi landat och vagnen går inte att köra uppför en gång till känns det som. :(

Är det nu bara så att jag ska konstatera att storebror..dvs samhället har segrat i sitt myndighetsutövande? Segrat på det viset att avsaknaden av ansvarstagande får drabba en enskild individ utan att någon ställs till ansvar.

Försäkringskassan fattar beslut utifrån sitt lagrum ..Skolan har så dålig kvalitetssäkring att någon kan gå igenom 8 år i en felaktig skolform utan att Skolan behöver ta ansvar. Jo då vi befinner oss fortfarande i Sverige.

Arbetsförmedlingen kategoriserar och placerar människor utifrån koden man får beroende på hur man avviker från det normala. De kan också ändra  kod sättning över en natt vilket får alvarliga konsekvenser för den enskilde. Ett helt skyddsnät kan bara ryckas undan och i ett nafs blir du utan det stöd du en gång lovats.

Finns inget mer att göra. Jag kan i alla fall inte efter alla dagens telefonsamtal komma på något mer.
Jag vill nu bara berätta för alla tjänstemän, handläggare och ansvariga politiker att  fr o m NU vill jag bara vara mamma! INTE jurist, handläggare ellersambandscentral

Min son behöver få rättvisa skipad utifrån att han placerats i särskola och snällt och vänligt gått där i 8 år ..felaktigt placerad ..felaktigt diagnostiserad …..

Försäkringskassan avslår beslut om aktivitetsersättning när han nu beslutat plugga in grundläggande kunskap som han förlorat. Inte nog med att han ska betala med tid han får ingen ersättning.

VEM/VILKA tänker ta den heta ansvarspotatisen ?
Jag har hållit den så länge att jag fått brännsår i händerna men nu kastar jag den Varsågod!

Fr o m nu är jag Emils mamma.